I mitten av september åkte hela min feta familj, minus yngsta brosan, till stugan för att bränna upp den stora brasan som låg vid stranden. Dra upp bryggan. Äta kräftor. Byta ut ruttna fönsterkarmen i bastustugan och förbereda stugan inför vintern.
På mig hade jag lika färgstarka dojjor som blanden var på träden.
Och såklart min älskade Kånken. Hur har jag klarat mig utan en?
På lördagen blev det att bränna upp risukasan. En hel del träd hade fällts under sommaren och ett tiotal enbuskar rivits upp. Det tog inte mer än 15 minuter så var allt uppbrunnet, passligt nog så man kunde njuta av en kaffekopp.
Kvällen kom och mörkret la sig över vår ö.
Plötsligt förvann alla moln och den maffigaste månskenet lyste upp natten.
Nästa dag sken solen från en klarblå himmel och det var dags att uträtta de sista grejerna på "to do listan".
Lillebror tog roddbåten för att leta och markera ut den nya betoggrisen som hade lagts i vattnet för att hålla på plats pontonbryggan över vintern. Pappa och Mishka höll vakt på bryggan - den andra var också i vattnet för att kolla läget.
Bastukammarens fönster och fönsterkarm togs bort och en mindre trevlig överraskning upptecktes. Hela yttreväggen är murken. Detta får endå vänta till nästa år.
Bron till pontonbrygga lyftes bort och kylskåpet tömdes.
Så var det dags att säga hej då till nästa vår.
No comments:
Post a Comment